Sorry chefen, jag gillar mitt jobb men…

Om inte allt för länge så är en era i våra liv slut. 2.5 år med föräldraledighet. Ett helt år där vi delat på föräldraledigheten så att jag varit hemma måndag, tisdag och onsdag och Svenne har varit hemma torsdag och fredag. Det bästa av alla världar. Mycket med barnen, lite utan dem. Lite jobb, mycket familj. Föräldrapeng och lön. Utveckling och hemmamys. Ni vet.
Men snart börjar Robin på förskolan och det är med blandade känslor. Dels tycker jag att ettochetthalvtåringar är på tok för små för förskola egentligen. Livet är dock vad livet är, försäkringskassan är var det är och att sluta jobba helt i några år och offra så pass mycket inkomst känns inte värt det. Så vi försöker hitta en gyllene medelväg genom att jag går ner i tid och kortar ner deras dagar.

Samtidigt är jag o-er-hört taggad på att komma tillbaka i matchen på jobbet igen. Jag vill bli PAS (patientansvarig sjuksköterska) och jag vill ha mina patienter och jobba ihop mig tight med personalen.

Hur som helst så kommer det bli en ny spännande framtid som vi inte vet så mycket om, för Andrea gick på dagis i bara ett par månader innan jag var hemma igen och supergravid.

Hämta lämna jobba handla städa diska tvätta. Hej småbarnsliv. Hej vardag.

Hejdå underbara lyx.

Och den där känslan av att det är med familjen en ska vara, alla dagar och alltid. Den gnager lite.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *